"Blicken följer handen som ligger på täcket. Tummens konturer, de svagt krökta fingrarna, klockremmen. Rynkorna i handflatan. Ojämnt tuggade naglar. En hand är en hand är en hand. Andetagen ekar i hennes tystnad, som hissen i sitt schakt. Tiden har stannat men klockan vet inte om det.
Ingen drar för gardinerna. Ingen tänder lamporna.
Ingen stänger ute mörkret." Puck Sumelius debuterar med en novellsamling där människor sträcker sig efter något mera, drömmer om något de inte riktigt räcks till, och vägrar – eller saknar mod – att möta en prosaisk, lite sjabbig verklighet. Små, varma ögonblick av lycka varvas med utanförskap när föräldrar letar efter sätt att vara med sina barn och vice versa, och alla efter ett sätt att vara i världen.
"Den finlandssvenska prosan är inne i en guldålder. Förutom de etablerade och prisade namnen är det värt att notera att återväxten är betryggande, varje år bjuder på en flock av nykomlingar. ... Helsingforsaren Puck Sumelius är en debutant som håller måttet. Det hon är speciellt bra på är inträngande psykologiska skildringar, som röjer dramatiken i vardagen."
Arne Toftegaard Pedersen, Hufvudstadsbladet
"Med ironi som gaffel och humor som kniv rör Puck Sumelius om i anrättningen som allt som ofta är riktigt läcker - och man ser att detaljerna är valda med omsorg och att språket stålskiner som en välpolerad diskbänk."
Marit Lindqvist, Rapido
"De senaste åren har ett flertal lysande finlandssvenska novellister framträtt och Sumelius sällar sig lätt till denna skara. Hon gör en strålande debut. Författaren är en skarp iakttagare som träder in bakom människofasaderna på ett närgånget, avslöjande, men samtidigt mycket ömsint sätt. Ingen är förlorad, ingen är heller perfekt."
Åsa Andersson, BTJ
